Sol, vind och vatten...

"Det var inte meningen mamma, jag bara RÅKADE bita sönder hela min madrass..."




...ja, väderleken har verkligen varit växlande hittills denna månad, ena stunden sol, nästa åska och regn och blåst. Nog om vädret! Igår var Xsa och jag ute i skogen och spårade! Vi tog hjälp av husse som fick gå ett spår i skogen och "gå vilse" så att Xsa fick spåra upp honom igen. Det var en riktigt rolig övning som jag aldrig har testat innan, jag kände mig nästan som en polis som jagade en försvunnen tjuv! :-) Xsa som var ovanligt lugn och samlad innan spårpåsläppet fattade nog inte riktigt vad som var på gång iom att det är jag som i vanliga fall går ut ett spår först. Men när jag hade selat på henne vid bilen och sa: "Var är husse? Ska vi spåra efter honom?" så sa det bara smack och 15meter spårlina försvann oroväckande snabbt ur mina händer! Hon spårade som ett tåg på räls hela vägen och jag hade riktigt svårt att hänga med henne bland i skogens snår. När hon var ca 20-30 meter ifrån stället där husse hade gömt sig så började hon vinda i luften och sökte med hög nos den sista biten. Jag vet inte vem som blev gladast; Xsa som hittade husse och en boll, husse som slapp sitta ensam mer i skogen, eller matte som tyckte att hon har världens bästa spårhund! :-)) Vi var nog lika nöjda alla tre! En stund senare gjorde vi ett liknande spår till, även denna gången gick det kanonbra! Det är så himla roligt när man hittar nya sätt att träna på och dessa blir lyckade! Jag brukar oftast/alltid lägga mina spår själv och då vet jag ju givetvis själv var jag har gått när det är dags för Xsa att spåra, det är bra när man tränar på att hunden skall bli spårnoga, men det kan oxå innebära att jag omdevetet styr hunden dit jag vet att spåret går. Därför är det roligt att testa med en annan spårläggare och se hur det går. I Xsas fall blev hon nästan mer noggrann i spåret när husse hade gått det, kanske kände hon att det blev mer "skarpt läge" när han inte kom tillbaka...

Nu ikväll har Tp och jag tränat lydnad och uppletande med våra fyrfotingar på fotbollsplanen i Ambjörnarp. Xsa smet några gånger till Arthur för att undra om de kunde leka lite med varandra istället för att träna på var sitt håll, men Xsas matte är en elak människa så Xsa fick fortsätta träna på fritt följ, ställande och läggande innan hon fick lov att busa runt med Arthur. Det märks att A börjar bli en förståndig (läs: gammal) herre, för han är inte alls så lekfull längre som han var för några år sedan. Nu tar han ett par varv runt appellplan med Xsa hängande som en igel i halsen på honom, sedan tycker han att Xsa är för jobbig o säger till henne att sluta. (Han måste säga till ett par, tre gånger innan hon ger sig...) När jag hade Lea och vi tränade ihop med Arthur så var det alltid han som var vilden av dem två, nu får han dras med damp-Xsa istället. Vissa straffar gud med detsamma som man brukar säga! :-)) Tack Tp och Sir A för en trevlig kväll! Xsa ligger nu sov en utslagen trasa på golvet och sover! :-)

"Fin sommarbild på Xsa, 15 1/2 månad."

"-Det är min planka! -Nej, det är miiin!!"

"Så här ser huset ut efter några dagars hårt arbete. Nu är några brädor på fasaden uppsatta och ett nytt tak över entrén är byggt."