En enda lång bilresa...

...så känns det efteråt, nu när jag har hunnit landa och ladda(?) om här hemma igen efter Hollandsresan. För mycket bilåkande har det verkligen blivit, så mycket att jag nästan funderade på att cykla de 8km till jobbet dagen efter att vi kom hem. Men när jag tittade ut och såg i dagsljuset hur mycket snö vi hade fått så tog jag bilen ändå! Men det känns ändå som att det var värt de drygt 250milen vi åkte för att få uppleva det jag har gjort den gångna helgen. Det var jätteroligt att träffa alla nya, fast ändå bekanta människorna, som jag har lärt känna via bloggar och mail. Men sedan tycker jag att det är nästan för långt att ta med hunden på en sådan resa. Det blir mycket stillasittande för dem med.

Sammanfattning av helgen:

Torsdag: Husse körde mig till Åsenhöga på kvällen där vi mötte upp Katarina som jag skulle hålla sällskap på resan. Packade in saker och Nemo i bilen, sedan for vi. Det snöade rejält i början så vi fick krypköra första biten, men vädret blev bättre och bättre ju längre söderut vi kom. Vi körde hela natten, med några få kissestopp och jag lyckades inte somna en enda gång trots att jag försökte...

Fredag: Runt kl 9-10 på fm kom vi äntligen fram till Holland. Vårt första stopp blev en jättestor affär som heter Intertuin och liknar blomsterlandet lite grann, fast där fanns mycket mer av allt! Hundsaker, inredning, blommor, djur...mm mm. Fortsatte sedan till staden Deventer, där vi gick runt och shoppade i olika affärer. En bra sak med Holland är att man får ta med sig hunden nästan vart som helst, så Nemo hängde med in i affärer och på restaurangen där vi åt middag. Snacka om mycket miljöträning för lilla landsortshunden! I början var han lite nervös och reagerade på starka ljud, men efterhand blev han lugnare och tröttare. Det blev en lång dag, eftersom jag inte hade sovit på mer än ett dygn och jag ville åka till hotellet som vi hade bokat ganska tidigt. Men Katarina verkade ha en aldrig sinande shoppinglust, så vi hann med ytterligare en liten stad (Arnhem) och ytterligare shopping, innan jag fick nog och tjurade ihop i framsättet. Vi kom fram till hotellet vid 7 på kvällen, jag gick en promenad med Nemo, duschade och slocknade kl 20.00 i en superskön säng! Då hade jag varit vaken i lite drygt 36 timmar. Nemo sov nedanför sängen några timmar innan han hoppade upp och la sig jämte mig i sängen, vilket han alltid brukar göra annars.

Lördag: Klockan ringde 6.15, in i duschen, ge Nemo och oss själva mat innan det var dags att åka till nestkeuringen som låg i Veenendaal ca 15minuter från hotellet. Vi kom först och åkte sist! Det är nog bara svenskar som alltid ska vara ute i god tid. Vi installerade oss vid den ring som vi skulle in i senare under dagen och Nemo och jag fick äntligen träffa Margo! Hon pratar inte engelska, vilket gjorde det lite svårt att prata med varandra eftersom jag inte förstår holländska särskilt bra. Men med gester, lite mix av ord och ett öppet sinne så funkade det ändå! Senare under dagen träffade jag även ägarna till Nemos systrar, vilka pratade bra engelska, speciellt Taras ägare Yolanda! Hon var en mycket trevlig och inbjudande kvinna och vi hade mycket att prata om. Hon hjälpte mig även med att muntligt översätta kritiken till engelska som jag hade fått på Nemo.

Nemo var troligtvis ganska trött efter gårdagens alla intryck, så han var stencool hela dagen och låg mest i sin bur och sov fastän den stod precis intill utställningsringen! Jag passade på att få Nemo officiellt mätt, han mäter 40cm i mankhöjd. Jag trodde faktiskt att han var lite mindre, typ 38-39cm.

Efter lunch var det dags för vår tur att entra scenen, jag hann tom bli lite nervös. Nemo var först ut av syskonen och domaren började direkt prata holländska med mig. Jag insåg snabbt det skulle bli ohållbart, så jag stegade fram och sa: "Can you please speak english to me, I don´t understand dutch." Och han svarar: "Why not?" - "Becuase I´m from sweden" säger jag. Då flinar domaren och säger: "And what are you doing here then?" Och jag mitt pucko svarar: "I´m here to show my dog...for you!" Så pinsam man är, kunde jag inte bara sagt att Margo sagt åt mig att komma hit eller nåt...Jisses.

Efter att ha sovit i flera timmar, verkade Nemo ha vilat sig i form och bestämt sig för att visa sig från sin bästa sida! :-) Han var glad och pigg och ryggade inte ens när domaren klämde honom på pungkulorna! ;-) Han drog inte i kopplet när vi skulle vänstervarva och han stod stilla ganska bra också. Trots vår minimala träning på detta. :-) Bedömningen på varje hund tog mycket längre tid än vad en vanlig utställning gör. Vi fick stå uppställda i säkert 10 minuter medan domaren granskade minsta bit på hunden. Till slut, efter vad som kändes som en evighet, var domaren nöjd och det var nästa hunds tur.

När dagen hade blivit sen eftermiddag packade vi ihop och begav oss norrut mot Bremen i Tyskland, där vi hade bokat vår sista hotellnatt. Rummet var mini-litet och jag sov inte särskilt gott den natten.

Söndag: Eftersom vi hade åkt 30mil åt rätt håll kvällen innan, så hade vi BARA 70 mil kvar innan vi var hemma. Eftersom vi hade fått höra att det hade kommit jättemycket snö i Sverige över helgen, var vi lite oroliga för hemfärden. Men när vi åkte i land i Sverige visade det sig vara ganska bra väglag trots allt. Kom hem vid 20.30 på kvällen, trötta men glada över detta äventyr vi precis varit med om!!

Utdrag av kritiken som Nemo fick, fritt översatt från holländska:

"Liten hane med god rastyp. Vackert huvud med bra öronbehåring (de svarta toffsarna). God pälskvalitet med riklig päls och bra struktur. Bra flyt i steget, men han drar ngt åt höger när han travar(?). Mycket fint uppvisad i ringen!!" :-)

Jag ska försöka få hela texten översatt till engelska, så att jag har det på papper. Det är svårt att förstå allt som står nu.

Det var nog allt för tillfället! :-)

Bilder från nestkeuringen!

"Fina vovven!"

"Det här känns sådär tänker Nemo när domaren pillar honom på...de mer privata delarna!"
"Fin huvudbild på Nemo"

"Posar fint!"

"Fr vä: bror Samba, syster Aukje, pappa Aybo, syster Tara, mamma Renske och Nemo"

Bilderna är lånade från Margos hemsida!

Mer bilder och text kommer snart!

Kram

Förberedelser och nojjor...

Ikväll bär det av ut i Europa! Jag håller som bäst på att förbereda resan med att packa och greja. Jag vet inte vad det är med mig, men jag tänker hela tiden på alla dåliga saker som kan hända när vi åker....typ att vi krockar och dör, eller att färjan sjunker, eller att Nemo blir sjuk, mm mm...Är det ett tecken på att jag börjar bli gammal? Eller är det vanlig hederlig resfeber?? Sådana tankar hade jag aldrig förut när jag var yngre. Å andra sidan var det ett tag sedan jag var ute och reste oxå.
Inte blev det bättre när jag igår kväll kollade på nyheterna och vädret och de varnar för SNÖKAOS som kommer från Danmark...Jippi...vi kör rätt igenom det. :-(
Wish me good luck and a safe trip!!
Om vi inte ses mer; Love you all! ;-)

Op donderdag gaan we naar Nederland!

Japp, på torsdag kväll bär det alltså av till Holland för Nemo och mig! Jag har iofs varit där tidigare på semester, men inte i något hundsammanhang. Nu ska vi på en sk. nestkeuring där alla valpar födda 2008 visas tillsammans med sina kullsyskon och föräldrar. Det är ingen riktig utställning, utan mer som en utvärdering av hur kullen blev. Men varje individ får en enskild bedömning.
Jag inser nu när jag skriver det här, att jag kanske borde tränat lite mer på utställningsuppvisning med Nemo istället för att tjurigt och envist köra huvudet i sanden och tänka att "det löser sig"... Så igår började jag träna in kommandot "stå", för det har jag hört är bra att kunna i sådana här sammanhang. Det andra får lösa sig. Fattar ni vilken sjuk situation det här är för mig? Jag har knappt aldrig varit på en utställning tidigare, och än mindre förstått vad de går ut på, och nu ska jag åka 100mil enkel resa för att "tävla" i min första?!! Jag kan trösta mig med att det är inte så många som känner mig där i alla fall... Hoppas, hoppas att Nemo tycker att det är en rolig upplevelse, så att han inte blir vettskrämd av alla nya intryck och vägrar samarbeta. Kooikers har en tendens att bli sådana när man minst av allt vill det! Nemo har tex aldrig tidigare åkt 100 mil på en gång i bil, han har aldrig åkt färja eller bott på hotell. Snacka om en roadtrip!! Men jag ser faktiskt fram emot resan, även om det inte låter så. Ska bli jätteroligt att få träffa hans släktingar, som jag bara har sett på kort tidigare. Och framför allt ska det bli jätteroligt att få träffa Margo, Nemos uppfödare! Tänk er en hel helg med bara en massa Kooikerhundar överallt! Sämre kan man ha det!!! :-))

"Vilken sida är finast? Jag tycker nog den andra..Vad tycker ni?"

Jag har förstått att just nestkeuringen är ett viktigt inslag i den holländska aveln. Man går liksom "hund ur huse" och även de hundar som aldrig visas på utställning annars medverkar här. Därför är detta ett bra tillfälle för uppfödare att hitta nytt avelsmaterial för framtida parningar, eftersom detta kanske är enda gången man får se vissa individer visa upp sig. Detta känns lite skönt för mig som har superhöga krav på mig själv hela tiden, för uppvisningskavliteten är kanske inte jättehög. Det sitter säkert flera andra stackare, precis som jag i detta ögonblick, och grämer sig över bristen på utställningsträning. En del kanske inte ens har vett att tänka så långt. ;-) Hehe...

See ya!

Ridhusträning

Agilityträningen igår blev riktigt lyckad! Nemo och jag fick massor av beröm att våra instruktörer Lena och Lillian. :-) De tycker att Nemo är denhund i gruppen som har utvecklats mest sedan i höstas. :-) Nybörjarkursen i höstas kändes bitvis ganska kämpig. Nemo utvecklades inte i den takt jag önskade och det ledde till att jag blev frustrerad. Han är väldigt lyhörd (konstigt nog) på träningen och otroligt känslig för mina signaler. Är det något han känner sig osäker på går han hellre långsamt och försiktigt tillväga, än springer på och riskerar att göra fel (och troligtvis få känna av mattes besvikelse). Det är inte något jag är van vid träningen med Xsa precis. Det släppte successivt i slutet av förra kursen och blev bättre mot slutet, men inför den här kursen har han blivit som en helt annan hund! Han är pigg och glad, snabb och alert och framförallt visar han upp ett helt nytt självförtroende! Hemligheten? Vi har vilat oss i form och han har fått chans att mogna. :-)
Nu är det helt plötsligt riktigt roligt att träna agility igen och jag märkte igår på träningen vad jag hittills har saknat farten och självförtroendet hos Nemo, som tex. Lea hade. Därav min frustration tror jag, det är så lätt att jämföra individer med varandra. Vi har fortfarande mycket självförtroende kvar att bygga upp, och jag måste lära mig att lita på att han faktiskt kan mycket mer än vad jag tror...(Hur många gånger har jag inte hört "du måste lita på din hund" Det är inte lätt för ett kontrollfreak att släppa kontrollen!)
Men det är så härligt att se hur glad och upplyft Nemo blir när han förstår att han gör rätt. Det är sådana ögonblick som gör hundträningen mödan värd!