Agilityträningen igår blev riktigt lyckad! Nemo och jag fick massor av beröm att våra instruktörer Lena och Lillian. :-) De tycker att Nemo är denhund i gruppen som har utvecklats mest sedan i höstas. :-) Nybörjarkursen i höstas kändes bitvis ganska kämpig. Nemo utvecklades inte i den takt jag önskade och det ledde till att jag blev frustrerad. Han är väldigt lyhörd (konstigt nog) på träningen och otroligt känslig för mina signaler. Är det något han känner sig osäker på går han hellre långsamt och försiktigt tillväga, än springer på och riskerar att göra fel (och troligtvis få känna av mattes besvikelse). Det är inte något jag är van vid träningen med Xsa precis. Det släppte successivt i slutet av förra kursen och blev bättre mot slutet, men inför den här kursen har han blivit som en helt annan hund! Han är pigg och glad, snabb och alert och framförallt visar han upp ett helt nytt självförtroende! Hemligheten? Vi har vilat oss i form och han har fått chans att mogna. :-)
Nu är det helt plötsligt riktigt roligt att träna agility igen och jag märkte igår på träningen vad jag hittills har saknat farten och självförtroendet hos Nemo, som tex. Lea hade. Därav min frustration tror jag, det är så lätt att jämföra individer med varandra. Vi har fortfarande mycket självförtroende kvar att bygga upp, och jag måste lära mig att lita på att han faktiskt kan mycket mer än vad jag tror...(Hur många gånger har jag inte hört "du måste lita på din hund" Det är inte lätt för ett kontrollfreak att släppa kontrollen!)
Men det är så härligt att se hur glad och upplyft Nemo blir när han förstår att han gör rätt. Det är sådana ögonblick som gör hundträningen mödan värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar