Op donderdag gaan we naar Nederland!

Japp, på torsdag kväll bär det alltså av till Holland för Nemo och mig! Jag har iofs varit där tidigare på semester, men inte i något hundsammanhang. Nu ska vi på en sk. nestkeuring där alla valpar födda 2008 visas tillsammans med sina kullsyskon och föräldrar. Det är ingen riktig utställning, utan mer som en utvärdering av hur kullen blev. Men varje individ får en enskild bedömning.
Jag inser nu när jag skriver det här, att jag kanske borde tränat lite mer på utställningsuppvisning med Nemo istället för att tjurigt och envist köra huvudet i sanden och tänka att "det löser sig"... Så igår började jag träna in kommandot "stå", för det har jag hört är bra att kunna i sådana här sammanhang. Det andra får lösa sig. Fattar ni vilken sjuk situation det här är för mig? Jag har knappt aldrig varit på en utställning tidigare, och än mindre förstått vad de går ut på, och nu ska jag åka 100mil enkel resa för att "tävla" i min första?!! Jag kan trösta mig med att det är inte så många som känner mig där i alla fall... Hoppas, hoppas att Nemo tycker att det är en rolig upplevelse, så att han inte blir vettskrämd av alla nya intryck och vägrar samarbeta. Kooikers har en tendens att bli sådana när man minst av allt vill det! Nemo har tex aldrig tidigare åkt 100 mil på en gång i bil, han har aldrig åkt färja eller bott på hotell. Snacka om en roadtrip!! Men jag ser faktiskt fram emot resan, även om det inte låter så. Ska bli jätteroligt att få träffa hans släktingar, som jag bara har sett på kort tidigare. Och framför allt ska det bli jätteroligt att få träffa Margo, Nemos uppfödare! Tänk er en hel helg med bara en massa Kooikerhundar överallt! Sämre kan man ha det!!! :-))

"Vilken sida är finast? Jag tycker nog den andra..Vad tycker ni?"

Jag har förstått att just nestkeuringen är ett viktigt inslag i den holländska aveln. Man går liksom "hund ur huse" och även de hundar som aldrig visas på utställning annars medverkar här. Därför är detta ett bra tillfälle för uppfödare att hitta nytt avelsmaterial för framtida parningar, eftersom detta kanske är enda gången man får se vissa individer visa upp sig. Detta känns lite skönt för mig som har superhöga krav på mig själv hela tiden, för uppvisningskavliteten är kanske inte jättehög. Det sitter säkert flera andra stackare, precis som jag i detta ögonblick, och grämer sig över bristen på utställningsträning. En del kanske inte ens har vett att tänka så långt. ;-) Hehe...

See ya!