Imorgon är det dags igen. För skolavslutning alltså! Numera ser jag fram emot den här dagen med skräckblandad förtjusning, för den brukar innehålla så många delade känslor. Å ena sidan är det roligt att se alla förväntansfulla elever/barn som längtar efter en lång ledighet, det gör ju jag med! Men å den andra sidan, så är det mycket mer känslosamt på skolavaslutningarna nu för tiden. (Tror att det hänger ihop med att jag är vuxen och lägger in fler värderingar i det...) De senaste åren, när jag har arbetat som lärare så har det dessutom varit så att vid skolavslutningen har jag slutat på mitt arbete för att påbörja ett nytt någon annanstans. Så även i år, fast jag ska vara hemma i höst istället. Men det blir ändå en dag då man skiljs från många jag har lärt känna och tycka om...Jobbigt!
Om man dessutom lägger till alla söta ungar som har kammat sig och gjort sig fina dagen till ära samt alla fina/vackra sommarsånger som sjungs i kyrkan så förstår ni kanske varför jag tycker att detta är en kluven dag! Vackert men ändå sorgligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar