En bulle i ugnen...

...på smällen...på tjocken...med barn...gravid...!!! That´s me! Idag går jag in i 20:e graviditetsveckan och jag tänkte att det är dags att berätta det här på bloggen. De flesta i vår bekantskapskrets vet om det redan, men det är några där ute som får veta det nu! :-)

Sedan veckorna runt jul har jag gått omkring i ett tillstånd av koma. Jag har i princip sovit mig igenom den mesta tiden, förutom vid de (ganska många) tillfällen, då jag har besökt toaletten, en snödriva eller vilket lämpligt/olämpligt ställe jag har hunnit hitta för att kräkas... Stackars husse har fått uppleva hur det är att bo ihop med en levande död, vars enda(!) intresse har varit att sova. ;-)

Ni förstår nog ganska snabbt hur mycket tid jag har orkat ägna åt hundarna de senaste månaderna! Men som genom ett under har både Xsa och Nemo anpassat sig förvånansvärt lätt till att bli gårdshundar med korta promenader och minimal psykisk stimulans. De har, peppar, peppar inte gått bärsärkargång på en endaste pinal i huset!

Jag fattar knappt själv hur jag orkade ta mig fram och tillbaka till Holland på en helg och samtidigt vara social och visa Nemo på Nest keuringen. Eller social...?? Jag var troligtvis inte alls särskilt social, utan snarare världens tråkigaste och mest trötta människa just då! :-) Vi låter Katarina få avgöra den saken tror jag. ;-) Eller inte...=D

Men sedan någon vecka tillbaka tycks livsandarna ha återvänt till min kropp igen och jag mår varken illa längre eller är idiottrött hela tiden. Igår var jag tom ute i skogen och spårade i 3timmar! :-) Så efter 20 veckors ide, verkar jag vara på banan igen!

Bättre sent än aldrig som man brukar säga...