Min artikel i Kindskallet

Nemo – en Kooikerhondje!

Klockan 20.40, söndagen den 8 november 2008 landade ett flygplan på Landvetter flygplats. Ombord på planet fanns en 11 veckor gammal valp vid namn Rijsje Roan v.d zwarte bellen hoeve. Han hade lämnat sin mamma och sina syskon i Holland och flugits till Sverige för att hamna hos sin nya familj i Ambjörnarp. Redan långt innan jag stod och nervöst väntade på att planet skulle landa, hade jag bestämt ett namn som vi skulle kalla valpen för. ”Rijsje Roan” var ett alldeles för svårt namn att uttala tyckte jag, istället bestämde vi att han skulle heta Nemo, ett kort namn som är lätt att uttala.

Nemo är av rasen Kooikerhondje, en ras som än så länge är relativt ovanlig här i Sverige. Det finns idag cirka 450 kooikrar i Sverige, den första importerades hit 1994 från Danmark. I sitt hemland Holland är rasen betydligt vanligare, där finns ungefär 10 000 hundar. Kooikerhondje tillhör grupp 8 (stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar) sektion 2 utan arbetsprov. Rasen har främst använts till att hjälpa till vid fångsten av änder genom att locka dem till sig. Rasens namn kommer av att mannen som sköter detta arbete kallas kooiker. Hondje är namnet för liten hund, alltså kooikermannens lilla hund. Än idag finns anläggningar kvar i Holland där man använder Kooikern till praktiskt arbete. Tillvägagångssättet att locka till sig änderna är fascinerande, likaså hundens sätt att samarbeta med föraren. Det är den vita delen på svansen som med sina vajande rörelser lockar änderna så att de simmar vidare in i fällan samtidigt som föraren utfodrar dem. Kooikern skall vara vit med rödbruna fläckar och de har en mankhöjd på ca 35-40 cm.

I Sverige används kooikern som aktiv sällskapshund, det är en alert, aktiv, energisk och intelligent hund med ett gladlynt temperament som gillar att hänga med på det mesta. Den passar bra till lydnad, agility och spår i olika former. Enligt rasklubben är kooikern en lagom hund till sitt yttre, men inte så enkel i sin mentalitet. Det är ”mycket hund i liten förpackning” och det krävs träning för att kunna ta tillvara på dess kapacitet och låta den utvecklas till en trygg och stabil hund. Rasen är väldigt lyhörd och reagerar snabbt, vilket kan vara både positivt och negativt. Jag som tidigare har haft en Cairn terrier känner igen många sidor hos Nemo som är rastypiska även för en terrier, tex envisheten och att de inte inser hur små de egentligen är kroppsligt. Själva tror dom att de är som stora hundar i storleken, vilket kan få min schäfertik att höja på ögonen av förvåning ganska ofta!

Nemo har nu hunnit bli drygt 5 månader gammal och än så länge är jag mycket nöjd med mitt val av rasen. När snön har smält bort och ljuset börjar komma tillbaka på kvällarna ska vi sätta igång med både spårträning och lydnad. Jag har även tänkt så småningom att satsa på agility med honom. Det vore roligt om vi kunde få igång en fungerande agilitysektor på klubben som kan ordna kurser, träningstillfällen och tävlingar!

Är du intresserad av att få veta mer om rasen gå i så fall in på rasklubbens hemsida: www.skooi.se

/Åsa Eriksson, nybliven och mycket nöjd ägare till kooikerhondjen Nemo!